Skuldkänslor, kommentarer och värk

Detta borde alla läsa!
Det är Sofias sammanfattningspostning av veckans bloggtema; alkohol.
Allt är läsvärt, men främst vill jag puscha för Sofias egna tolkning av ämnet, som du finner mitt i länkfesten. Orkar du inte läsa något annat så läs det!

Det Sofia skrivit är så innerligt att jag helst skulle vilja lämna det utan tolkning. Vissa saker bör helt enkelt få vara som de är. Men jag bryter mot all vett och etikett som jag har i dag och gör ändå en tolkning:

Sofias inlägg andas precis det som jag så ofta velat få fram. Att skuldkänslor i lagom mån och i vissa fall kan vara sundhetstecken. Jag kan vara medveten om att jag inte är perfekt, jag kanske inte borde dricka det där vinglaset, men jag gör det ändå. Och jag kan stå för att jag gör det – jag kan också stå för att det inte är det ideala att göra.
Jag skulle nog inte ens vilja kalla det för skuldkänslor – snarare medvetenhet, förnuft och sundhetstecken. Det är svårt att vara perfekt på alla sätt och om några glas vin då och då är det sämsta jag gör så kan jag leva med det!  Ungefär så känner jag det inför mitt alkoholdrickande!

Sofia gör en vacker och innerlig skildring av minnen från hennes barndom, om komplexiteten med alkohol och där hon öppet och fullt medveten om att det kanske inte borde vara så ändå konstaterar att även hon har komplicerade känslor inför sitt eget drickande.
Kommentarerna är ännu ganska få, men de kommer förmodligen hagla in under ett par dagar. Men trots att de redan är få finns det redan de som försöker ”hjälpa” Sofia att slippa sina skuldkänslor över sitt drickande. Är det ingen fler än jag som tycker detta är märkligt? Att det alltid finns de som  verkar missa poängen med att man hänger ut alla sina oluster …
Jag kan visserligen ha tolkat Sofia helt fel, och i sådana fall ber jag om ursäkt för det, men jag har själv försökt skriva liknande inlägg och fått samma typ av respons på dem. Då har jag känt att jag tvingats gå i försvar och förklara varför jag känner som jag känner – något som fått mig att känna att det där innerliga och öppenhjärtliga inlägget som jag värkte fram helt tappade sin glans. För jag skrev inte om mina skuldkänslor för att jag vill att någon skall försvara dem för mig – jag skrev om dem för att jag tror att de är oundvikliga, och kanske till och med hälsosamma i en viss mån.

Nu vet jag också att jag skriver på internet och att det blir öppet för alla att tolka och ge respons på. Jag vill också ha respons. Och allt det jag skriver ovan är endast något jag själv känner, jag bara råkade ta Sofias alkoholinlägg som exempel. Det jag försöker säga är att vi kanske ibland borde tänka till en extra gång innan vi formulerar en kommentar på någons värk!

Läs även andra bloggares åsikter om Veckans bloggtema, bloggvärldsbloggen, Mymlan, alkohol, värk, tolkning, kommentarer, bloggar, netikett